I Toscanas hjärta finns platser där tiden rör sig långsamt, där skogen omsluter dig som ett mjukt täcke och där stillheten känns som ett eget språk. Casentino-dalen och Monte Amiata är två av regionens mest orörda världar. Landskap där naturen, historien och människorna fortfarande lever sida vid sida i harmonisk rytm.
I Casentino breder uråldriga skogar ut sig som katedraler av ljus och tystnad. Här ligger klostren La Verna och Camaldoli djupt förankrade i naturen, platser där pilgrimer, poeter och sökare har vandrat i århundraden. Små medeltida byar som Poppi och Bibbiena vilar mellan bergen, och dalens vägar slingrar sig genom bokskogar, kastanjelundar och naturstigar som bjuder in till eftertanke och långsam rörelse.
Söderut reser sig Monte Amiata, en utslocknad vulkan vars kraft fortfarande känns i marken under dina fötter. Runt berget bubblar Toscanas varma källor fram – Bagno Vignoni, Bagni San Filippo och San Casciano dei Bagni – platser där vatten och vulkanformat stenlandskap skapar en känsla av rening, vila och återfödelse. Skogarna runt Amiata doftar kastanj, jord och fuktig grönska, och byarna runt vulkanens fot bär på århundraden av tradition och stilla vardagsliv.
Det här är Toscana i sin mest själfulla form.
En plats för närvaro, för långsamhet, för det som känns mer än det syns. Här reser man inte bara för att upptäcka en region man reser för att återknyta. Till naturen. Till kroppen. Till sig själv.
Casentino bjuder in till vandringar i heliga skogar, möten med munkar, tysta timmar vid bergskloster och dagar fyllda av frisk luft, lokal mat och mänsklig värme.
Monte Amiata lockar med vulkanens urkraft, helande vatten, små bergsbyar, kastanjefestivaler och kvällar där himlen känns närmare än någon annanstans i Toscana. Det är hit man kommer när man söker något äkta, stilla och djupt rotat. En resa för den som vill känna Toscana , inte bara se det.
Casentino och Monte Amiata är platser för själen, för dem som längtar efter naturens rytm, skogens läkande tystnad och den där subtila magin som bara uppstår när man är långt bort från allt men nära det som verkligen betyder något.